Långedalen

Långedalen var den första bosättningen som infördes i jordeboken, den registrerades 1587 under samlings-namnet Berget (1637 ¼ hemman). Namnet Långedalen kommer av den djupa dal som sträcker sig från bergkanten till sjön Långevattnet.

År 1655 var torpet skogvaktarehemman och före 1720 var det fördelshemman till Västgöta kavalleri. När Kronan återköpte torpet 1835 och Långedalen blev löneboställe till kronojägar-bostället Ödetorpet. Långedalen var skogsjordbruk fram till 1956, då jorden skulle utläggas till skog, den sista brukaren var Erik Olsson. Idag finns det vid torpet ett grävt viltvatten som är frekventerat av kronvilt.

En gång brann husen i Långedalen. Fadern var till kvarnen och mor hade gått för att se till farmor som bodde i en av backstugorna vid torpet. Barnen, som var hemma, hade hittat tändstickor som de lekte med så olyckligt att elden kom lös. När fadern på hemvägen från kvarnen kom så långt att han såg hemmet, stod alla husen i lågor. En av systrarna hade krupit in i en skrubb varifrån hon räddades. Den minsta systern räddades genom en utslagen ruta. Fadern lyckades rädda alla djuren ur ladugården, men när han fått ut den sista kalven rasade huset samman. Familjen fick flytta till Högsäter.

Position: Lat. N 58 19 47.0 Long. E 12 28 36.3

Text: Torp och Stugor på Bergen