Torp & Stugor

Av de på bergen totalt tjugosju torpen kan ett tjugotal ha rötter ända borta i bondestenåldern för femtusen år sedan. Bergens torp har brutits, brukats och lagts ner i en oförändrad miljö. Nybyggaren på mark utan ägare blev torpare under Kronan 1351 då bergen blev Konungspark, i dag kronopark i statliga Sveaskog AB. Torpens anläggningar inlöstes till Kronan efter 1830, då torparen blev arrendator med arbetsskyldighet.

Bergstorpen är i princip oförändrade. De ligger där, några sedan hedenhös. Det första torpet lades ner redan 1842 och det sista 1964. Trots igen-växningar och skogsplanteringar kan de lyftas fram undan "granpälsen", slitna men oförstörda och fullt identifierbara. Spisröset, huset, odlingsresterna finns där. 

År 1992 blev en vändpunkt, när Naturskyddsföreningen arrenderade torpet Grinnsjö och påbörjade restaurering av igenvuxna delar. I samråd med den ideella kultur- och naturvården började Sveaskog en uppröjning av de mera betydelsefulla torpen. Med Ekoparkens kultursatsning förbättras läget genom att all brukad torpmark nu friläggs för slåtter och/eller bete.

I gamla tider utgjorde det egendomslösa backstugefolket en stor del av befolkningen. Vid bergfoten i Flo socken fanns nittio stugor på åtta kilometer, Vid Store klev i söder ligger den enda kvarvarande, Rosts stuga. På bergen känner vi till ett tiotal, varav sex vid Grinnsjö. Två finns namngivna, Siktorpet vid Långedalen och Lilla Löne.

I samband med skogsbrukets införande 1830 skulle slättfolket betala för virke och bete. För kontrollen stängdes då klevarna med bommar och i åtta större uppfördes stugor för de edsvurna bomvakterna. Tre av stugorna finns ännu kvar i Storegårds klev på Halleberg samt i By och Store klevar på Hunneberg.