Bergens rasbranter

Inga andra platåberg i länet har så storslagna branter som Halle- och Hunneberg. För många hundra år sedan fungerade bergen också som en naturlig fornborg dit människorna runt bergen kunde ta sin tillflykt när det rådde krig och oro i landet.

Ett rikt växt- och djurliv

I dag är rasbranterna mest kända för sitt rika växt och djurliv med ett stort antal sällsynta arter. Lokalklimat, substrat i kombination med kontinuerlig förekomst av skog har skapat förutsättningar för en rik flora och fauna. Livsbetingelserna i branterna runt bergen har gjort att olika växter och djur möts här som normalt har en nordlig, sydlig alternativt västlig utbredning. Särskilt påtagligt är förekomsten av en rad sällsynta lavar med oceanisk utbredning som här har rika förekomster i Halle- och Hunnbergs sluttningar. I sydbranterna trivs värmeälskande arter som krissla och hedjohannesört. I de skuggiga branterna åt norr finns en rik mossflora. Svampfloran är intressant och här förekommer till exempel oxtungesvamp, svavelticka och saffransticka.

Mänsklig aktivitet

Ovanför stupen, på kanten av bergen finns ek- och tallskog med upp till 350-åriga tallar och ännu äldre ekar. Lokalt finns rönn, asp, lönn och lind. Torrträd och lågor är i allmänhet rikligt förekommande. Sedan skogsbetet upphörde 1918 och skyddskappan förlorat sin ursprungliga betydelse tränger yngre gran in och hotar överlevnaden av de gamla träden. Nedanför de höga diabasstupen finns många spår av mänsklig aktivitet. Här vittnar gruvgångar, rödfyrhögar och gamla kallmurade kalkugnar om en omfattande bränning av kalk som utvanns ur bergen. Tänk på rasrisken om du besöker gruvgångarna!